”Jag såg mig i spegeln ovanför handfatet och insåg att jag inte hade
klippt håret sedan jag var tonåring. Jag satte mig på golvet och slog upp de få
rocktidningar jag hade. För det meste brukade jag köpa dem för at få tag på
alla nya bilder av Bob Dylan, men nu var det inte Bob jeg letade efter. Jag klippte
ut alla bilder av Keith Richards som jag kunde hitta, studerade dem ett slag,
tog upp saxen och klippte mig sedan ut ur folkviseepoken. Jag tvättade håret i
badsrummet i korridoren och frotterade det torrt. Det var en befriande
upplevelse.
Når Robert kom hem blev han
förvåned men nöjd. ”Vad tog det åt dig?” undrade han. Jag ryckte bara på
axlarna. Men när vi gick til Max’s förorsakade mitt hår en vis uppståndelse. Jag
fattade inte varför man brydde sig så mycket om det. Jag tyckte at jag var
samma person, men min sociala status hade plötsligt höjts. Min Keith
Richards-frisyr blev ett hett samtalsämne.”
- fra Patti Smiths selvbiografi ’Just
Kids’.
Jeg ved ikke, hvorfor jeg har
sneget mig udenom at læse den. Da jeg fik øje på den på en svensk
supermarkedshylde, gik det heller ikke længere.
Ingen kommentarer:
Send en kommentar